Den medeltida sigillstampen

 

Om att hitta fornminnen i Enskede gård

Det känns fantastiskt att bo i en så gammal kulturbygd som Enskede! Att tänka på att en av våra gårdar – Årsta gård – för 850 år sedan var Birger Jarls och att Årstafrun Märta Helena Reenstierna på 1700-talet åkt i sin landå för att dricka kaffe i Enskede och Linde gårdar. Många har på 1700-talet kommit hit för att se närmare på friherre Gustaf Palmfelts mönsterjordbruk på Enskede Gård. Blivande arkitekter har i början av vårt sekel lärt sig av mönsterträdgårdsstaden Enskede. För att inte tala om alla de personer som fordomdags färdats på Göta landsväg för ärenden i Stockholm.

En påminnelse om forna tider fick Michael Schytt på Delägargatan när han på sin tomt hittade en sigillstamp från medeltiden. Han skulle bara resa en flaggstång och upptäckte alltså att någon varit på samma tomt 850 år tidigare och kanske haft hål i byxfickan… Med sigill förseglade man förr viktiga beslut, Senare har vi med sigill och lackstång förseglat julklappar som ingen skulle få öppna förrän på julafton. Många människor har haft en sigillstamp med personligt monogram som använts för försegling av viktiga handlingar. Själv har jag på senare tid lämnat in en försändelse i ett sovjetiskt postkontor och där under övervakning av postpersonal tvingats plombera paketet med sigill och lack. Detta utan att jag ville assurera försändelsen.

Sigill användes på olika nivåer: av kyrkans män, av kyrkliga institutioner, av städer och borgare, av landskap och av de kungliga och stormän. Ännu för något decennium sedan måste viktiga postförsändelser förseglas med sigill, vanligtvis postverkets. I Riksarkivet bevaras dokument från slutet av 1100-talet som försetts med sigill. Ordet sigill betecknar både sigillavtrycket och det redskap, sigillstampen, som använts. För enklare urkunder användes sekret och signet, som är stampar som ibland kunde vara infattade i en ring. Vid beseglandet av en urkund fick ofta flera intressenter eller vittnen delta. Vårt äldsta i original bevarade dokument utfärdades och beseglades på 1100-talet av vår förste ärkebiskop Stefan tillsammans med kungen Karl Sverkersson. Den äldsta bevarade sigillstampen har tillhört jarlen Karl Döve, som stupade i Estland år 1220. Inköp till Historiska museet år 2001 för 800.000 kr av den stampen har bekostats av bl a författaren av Arn-böckerna, Jan Guillou.

Den sigillstamp som nu hittats i Enskede Gård har på framsidan en bild av Uppsala domkyrkas katolske skyddspatron, S:t Lars (Sankt Laurentius). Han identifieras lätt genom bilden av ett halster, genom vilket han led martyrdöden år 258 e Kr. Sigillet visar också en bok Äldsta sigillavtrycket är från 1275. Den s k legenden runt sigillet anger ägaren, ”Sigill för Uppsalakyrkan”. Enligt anteckningar om Enskede-stampen hos Stockholms Stadsmuseum är stampen hittad midsommarafton 1990 när man grävde hål för midsommarstången. Stampen är tillverkad år 1450-1500. Den är liten med bara 22 mm diameter och 28 mm höjd. Sigillstampen är av järn och brons och föreställer Sankt Laurentius med ljuster (halster) i handen. Undersökningen av stampen är gjord år 1990 av Ingalill Pegelöv. Den är konserverad av Margareta Klockhoff.

 

Källa: Clara Nevéus, Siegfried Heim och Lena Westling Karlsson: Medeltida småkonst. Sigill i Riksarkivet.

 

Bengt Springfeldt

13 juli 2004